Nu är det redan den första april, mimosan och de flesta mandelträden har blommat över och i dikena trängs gurkört och iris. Vita blommor beslöjar vinfälten där nu alla vinstockar bör vara färdigklippta för annars är det för sent, saven stiger. De svarta vinstockarna började skjuta skott för ett par veckor sedan och fälten skimrar i ljust grönt. Vi har haft det varmt ett tag, runt +20 grader och en vinbonde jag träffade skakade på huvet och sa ”c’est pas normal” alltså ”det här är inte normalt” – Vi måste räkna med, även om det är ovanligt, att det fortfarande kan bli frost så långt fram som i maj. Han rös, när han sa det. -Frosten kan på en halvtimma förstöra en skörd, för när knopparna är saftiga och vätskefyllda fryser dom lätt och faller av. Sånt händer visserligen oftast där odlingarna ligger på platt mark, på slättlandet och mina fält ligger högt så hittills har jag klarat mig sa han med ett brett leende.
Bara tanken på att allt jobb man lagt ner under årets alla månader kan slås i spillror på en kort stund får mig att konstatera att om man vill bli vinbonde måste man gilla att jobba jämt och inte vara rädd att förlora allt. Man viger sitt liv åt vinet.
