Elisabeth

- För tre år sedan satt jag i ett alls inte oävet hus på svenska västkusten och tittade klentroget ut genom fönstret medan regnet piskade mot rutan. Det var en sådan där sommar som aldrig ville bli riktigt varm, jag var på fel arbetsplats, var nyss fyllda femtio med två vuxna och ett nästanvuxet barn på väg ut i livet och jag tänkte att nu får jag allt ta och styra upp det här.

Det blir för trist annars. Så jag googlade drömskt efter franska stenhus, spanska strandvillor och italienska charmiga byhus och snubblade över ett hus med en trolsk och vildvuxen trädgård i en by jag aldrig hört talas om.

Vi flög ner för att titta, mest av nyfikenhet och för att rekognosera om området kunde vara något för oss framöver.

Vi tittade på tre hus. Ett av husen var murvelhuset. När vi klev över tröskeln till det, föll vi i farstun och bestämde oss på stående fot.

Sen gick allt fort. Huset hemma som vi bott i sedan millenieskiftet såldes, och i december samma år var kontraktet för murvelhuset påskrivet. Vi hade impulsköpt ett franskt vinbondehus och tanken svindlade.

Elisabeth i Languedoc

Jag blev tvungen att samla tankarna och få ner på pränt det kittlande äventyr vi just kastat oss in i. Så föddes Murvielklotter, min blogg. Där har jag skrivit sedan i januari 2012, två månader innan huset blev vårt. Den handlar om vårt murvielliv, om utflykter i omgivningarna, om hantverkare, om trevliga och mindre trevliga överraskningar, om huset, bylivet, inredning och om vad som inspirerar mig.

Och om vin. Det finns mycket av den varan här. Kika in om du har lust – kanske hittar du något matnyttigt, kanske tycker du att det låter som en så god idé att göra som vi och impulsköper dig ett eget hus i Languedoc!

Elisabeth Gejrot
Murvielklotter